Användningsområde
Liothyronin används främst vid behov av snabb effekt och omsättning av tyreoideahormon, till exempel:
- inför scintigrafi efter operation av tyreoideacancer
- vid scintigrafi för utredning av autonom tyreoideafunktion, så kallade hämningsprov
- vid utredning av misstänkt tyreoideahormonresistens.
I speciella fall kan Liothyronin också ges som tillägg till tyroxin.
Verkningsmekanism
Liothyronin innehåller biologiskt aktivt liothyronin = T3 som binds direkt till intracellulära biologiskt specifika T3 -receptorer på cellkärnan.
Liothyronin har kvalitativt samma kliniska effekt som tyroxinnatrium, men skiljer sig från detta på flera väsentliga punkter.
Liothyronin har kort latenstid - maximal verkan insätter inom några timmar.
Liothyronin saknar kumulativ verkan och vid seponering inställer sig det tidigare metaboliska tillståndet inom 2-3 dygn.
T3 bildas hos människa dels i tyreoidea, dels i lever. Leverns roll synes vara att med utnyttjande av T4 förse organismen med den för ögonblicket önskvärda T3 -produktionen.
Vid långtidsbehandling föredrages i de flesta fall Levaxin (levothyroxinnatrium), då detta preparats långvariga effekt medför ett stabilare metaboliskt tillstånd och samtidigt förser levern med T4 -substrat för den önskvärda T3 -produktionen.
Referenser
SPC
Senast uppdaterad: 2009-11-19